Vincent 6 år

Bild från Vincents kalas 2007 eftersom jag glömde kameran hemma, damn!

Idag bjöds det till kalas för Vincent som fyllde 6 år. Fina familjen Nord-Blixt hade ordnat ett supermysigt kalas i trädgården för hela tjocka släkten och några till. Glada barn sprang omkring och lekte medan de vuxna drack kaffe och konverserade. Släktens nyaste tillskott, lilla Truls 6 dagar gammal, var såklart kalasets huvudattraktion näst efter Vincent.
En härlig dag!

När höstanemonerna blommar och gässen flyger över Åsberga är det en antydan om att hösten är på väg. Imorgon byter vi ut penséerna på trappan mot bollkryss och sen väntar vi på de stora höststormarna. De kommer inte än, men när de kommer ska de känna sig välkomna.

Jag älskar hösten! Sommaren är härlig med värme och lediga lata dagar, våren är underbar när snön smölter och björkarna får musöron, men inget går upp mot hösten med sina vindar, vattenpussar och vämeljus.

Nattlig lycka

Natt: Jag ligger och lyssnar på era andetag när ni sover och det är fint. Min fina lilla familj sover och jag är vaken. Jag kryper närmare och du klappar mig på huvudet, jag känner mig trygg.

Morgon: Du har åkt, du jobbar alldeles för mycket. Man måste leva också. Vi är olika på det sättet du och jag, jag arbetar för att leva medan du lever för att arbeta, eller kanske arbetar för att kunna leva sen.
Gustav sover fortfarande, han gnyr i sömnen ibland och smackar när tummen åker in i munnen. Idag ska vi köpa napp till lilla vännen. Inte för att han är leden ofta och behöver napp för tröst, utan för att tummen åker in i munnen när han ska sova. Lilla älskade vännen.

Nu kör vi!

Gustav är nu sju veckor och vi har mest ägnat dessa veckor åt att sitta och mysa i soffan, tillverka saft och sylt samt fika med alla som vill komma och se det lilla underverket. Men nu är det dags att lyfta den flebbiga rumpan från soffkudden och ta tag i fläsket innan jag blir mamma flodhäst.

Vikt vid inskrivning på MVC: 74 kg

Vikt vid förlossning: 94 kg

Vikt idag: 76 kg

Målvikt: 64 kg

Daniel är och hälsar på Magnus i Stockholm den här helgen, han har varit uppspelt som ett barn i flera veckor. Själv fick jag förmånen att vara barnvakt till Vincent, det var bra för då behövde jag inte känna mig så ensam. Vi myste med film i fredags och hade en heldag med bad och födelsedagsshopping till hans mamma i Linköping igår.

Jag trodde faktiskt inte att vuxna människor på allvar åkte och badade tillsammans utan barn, men jag såg flera grupper med killar i 20-35-årsåldern i simhallen. Är inte det lite homosexvarning? Jag menar så härligt är det faktiskt inte att bada i andra människors klorerade kroppsvätskor..

När vi kom hem lämnade jag av en dödstrött liten kille hemma hos morfar och åkte hem och somnade ifrån både melodifestivalen och mina ostbågar.

Idag var det dags för MVC igen, amningsinformation och lyssna på hjärtat. Att lyssna på hjärtat ska vara fint och det sägs att man ska känna ett särskilt band till bebisen som finns där inne. Det enda jag kunde tänka på var hur mycket det lät som en galopphäst.. antiklimax.
152 slag per minut var tydligen normalt iallafall och det kändes ju skönt, det är kanske ingen kyckling trots allt.

Annars fick jag ännu en gång sitta och skämmas för att jag har en kille som har ett jobb. Det är tydligen kutym att dra med sig sin partner även till amningsinformationen. Jag satt mest och led med de stackars killarna som aldrig kommer att kunna se på ett par tuttar på samma sätt igen.

Hej igen

Jag har haft paus från bloggandet ett bra tag nu och jag har inte saknat det så mycket faktiskt. I början hade jag såklart abstinens och gick och tänkte på fantastiska blogguppslag mest hela tiden. Konstigt det där, att när man skriver är det mest skräp som man lyckas kräka ur sig, men när man väl har lagt av blir man plötsligt en stjärnskribent med fantastiska storys att berätta. (För alla ordfachister: Med man menar jag jag.)

Hur som helst, anledningen till att jag ska ta upp det här med bloggen igen är såklart att jag är på smällen och då ska man blogga har jag hört (för då har man ändå inget annat för sig). Jag funderade på att börja skriva dagbok, men min exhibitionistiska sida stoppade mig. Det är klart att alla vill se bilder på mig när jag är tjock och flebbig, hur skulle man kunna motstå något sånt?

Puss puss

Badring under tröjan?