Natt: Jag ligger och lyssnar på era andetag när ni sover och det är fint. Min fina lilla familj sover och jag är vaken. Jag kryper närmare och du klappar mig på huvudet, jag känner mig trygg.
Morgon: Du har åkt, du jobbar alldeles för mycket. Man måste leva också. Vi är olika på det sättet du och jag, jag arbetar för att leva medan du lever för att arbeta, eller kanske arbetar för att kunna leva sen.
Gustav sover fortfarande, han gnyr i sömnen ibland och smackar när tummen åker in i munnen. Idag ska vi köpa napp till lilla vännen. Inte för att han är leden ofta och behöver napp för tröst, utan för att tummen åker in i munnen när han ska sova. Lilla älskade vännen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar