Ur led är tiden

Jag är så sjukt sugen på att börja träna, men med bebis hemma och Daniel borta för det mesta är det tillräckligt svårt att pussla ihop livet ändå. Inga gym i närheten har barnpassning heller.. får fundera ut någon bra lösning.
Idag lyckades jag iallafall komma ut på en jogg/PW, det var jobbigt som tusan men ganska härligt när det mörknade och luktade jord och Tåkern. Jag mötte en man både på ut- och hemvägen som var ute och gick och pratade i telefon. Han verkar gå långt och Daniel säger att han alltid är ute och går vid den tiden på kvällen och att han alltid pratar i telefon. Fantiserade ihop historier medan jag sprang om vem han pratar med, kanske en älskarinna..

Nu är det dags att sova. Jag måste göra något åt min dygnsrytm som helt ur led. Kan inte skylla in trötthet på Gustav när jag är vaken till 2 på nätterna och han går och lägger sig innan 21.