Träningen med hurtPeter gick mer smärtfritt än väntat. Förutom att jag nästan började gråta när han berättade hur dålig form jag var i så tyckte jag att allt gick fint.
Jag fick gå ner i en kal betongbunker med en stor spegel på ena väggen och en ensam träningscykel som ett skräckinjagande tortyrredskap i mitten av rummet. Där fick jag göra mitt konditionstest som till min stora besvikelse inte var alls jobbigt.
Sen visade hurtPeter upp mig på övervåningen där de stora svettiga grabbarna huserar, dom som kallar varandra för gubben och troligtvis klappar varandra på stjärten för att visa sin uppskattning. Där ska jag tydligen träna minst två gånger i veckan nu. Nice.
Det enda som var lite jobbigt var att hurtPeter hade lite för snygga muskler vilket gjorde det svårare än nödvändigt att koncentrera sig på vad han sa. Det borde han tänka på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar