Nu kör vi!

Gustav är nu sju veckor och vi har mest ägnat dessa veckor åt att sitta och mysa i soffan, tillverka saft och sylt samt fika med alla som vill komma och se det lilla underverket. Men nu är det dags att lyfta den flebbiga rumpan från soffkudden och ta tag i fläsket innan jag blir mamma flodhäst.

Vikt vid inskrivning på MVC: 74 kg

Vikt vid förlossning: 94 kg

Vikt idag: 76 kg

Målvikt: 64 kg

Daniel är och hälsar på Magnus i Stockholm den här helgen, han har varit uppspelt som ett barn i flera veckor. Själv fick jag förmånen att vara barnvakt till Vincent, det var bra för då behövde jag inte känna mig så ensam. Vi myste med film i fredags och hade en heldag med bad och födelsedagsshopping till hans mamma i Linköping igår.

Jag trodde faktiskt inte att vuxna människor på allvar åkte och badade tillsammans utan barn, men jag såg flera grupper med killar i 20-35-årsåldern i simhallen. Är inte det lite homosexvarning? Jag menar så härligt är det faktiskt inte att bada i andra människors klorerade kroppsvätskor..

När vi kom hem lämnade jag av en dödstrött liten kille hemma hos morfar och åkte hem och somnade ifrån både melodifestivalen och mina ostbågar.

Idag var det dags för MVC igen, amningsinformation och lyssna på hjärtat. Att lyssna på hjärtat ska vara fint och det sägs att man ska känna ett särskilt band till bebisen som finns där inne. Det enda jag kunde tänka på var hur mycket det lät som en galopphäst.. antiklimax.
152 slag per minut var tydligen normalt iallafall och det kändes ju skönt, det är kanske ingen kyckling trots allt.

Annars fick jag ännu en gång sitta och skämmas för att jag har en kille som har ett jobb. Det är tydligen kutym att dra med sig sin partner även till amningsinformationen. Jag satt mest och led med de stackars killarna som aldrig kommer att kunna se på ett par tuttar på samma sätt igen.

Hej igen

Jag har haft paus från bloggandet ett bra tag nu och jag har inte saknat det så mycket faktiskt. I början hade jag såklart abstinens och gick och tänkte på fantastiska blogguppslag mest hela tiden. Konstigt det där, att när man skriver är det mest skräp som man lyckas kräka ur sig, men när man väl har lagt av blir man plötsligt en stjärnskribent med fantastiska storys att berätta. (För alla ordfachister: Med man menar jag jag.)

Hur som helst, anledningen till att jag ska ta upp det här med bloggen igen är såklart att jag är på smällen och då ska man blogga har jag hört (för då har man ändå inget annat för sig). Jag funderade på att börja skriva dagbok, men min exhibitionistiska sida stoppade mig. Det är klart att alla vill se bilder på mig när jag är tjock och flebbig, hur skulle man kunna motstå något sånt?

Puss puss

Badring under tröjan?

Bra dag

Jag har tappat bort sladden till kameran, därför har jag blivit hooked på att bildgoogla. Det är ju såklart inte lika roligt för bloggen, men det är roligt för mig.


hooked

Idag har jag gjort två mycket roliga saker. Om ni är snälla kanske jag berättar vad det är senare. Först måste jag bara kräkas lite av ångest.. och sen ska jag åka till Frida och sy lite.

Ett Calle Schulman moment

Jag har ett härligt liv, jag gillar att vara jag nästan hela tiden. Just nu har jag ett Calle Schulman moment, eller möjligen ett Helena moment. Jag vet inte om det där med harmoni med sina tankar ingår i mitt moment, men jag får ibland en flash av hur bra jag har det.
På jobbet brukar de vilja att jag ska berätta vad det är som är så bra i mitt liv och då har man inte riktigt greppat det tror jag.

Kapitalistsvin

När man är i ett förhållande som är tänkt att vara över en relativt lång tid (typ för evigt) kan det vara till hjälp att ha åtminstone ett gemensamt intresse.
Mitt och Daniels är att vi båda gillar pengar (det är därför vi ses så sällan).
Igår när jag kom hem satt Daniel och räknade dagskassor så jag hjälpte till. Det är viktigt att göra roliga saker tillsammans..



Pengarna på bilden har absolut inget att göra med Daniels myntsamling