Jag har på senaste tiden funderat mycket på det här med kroppen, framför allt på min egen. Jag har tänkt mycket på kroppens utseende men ännu mer på dess fantastiska funktioner. Att små små celler kan dela sig och bli till en ny minimänniska inuti en annan människa, en liten kopia av sina föräldrar. Att en liten liten människa kan leva uteslutande på det jag producerar med min kropp. Är inte det fantastiskt, fantastiskt och lite skrämmande!

Här ligger Gustav tryggt inbakad i min kropp, en liten kropp inuti en större, det är fint på något sätt. Min kropp kommer för alltid bära märken av den här tiden, som för att påminna om det finaste jag har. Jag har förändrats, utanpå och inuti.
1 kommentar:
det är helt fantastiskt att det kan växa ett litet liv i ens kropp =)
Skicka en kommentar